7:e familjen
Jag hoppas att nästa familj har ett litet barn, massa hästar och andra djur samtidigt som de bor nära en storstad med många au pairer. Det är min drömfamilj!
Nähää..
6:e familjen från New York mailade för några dagar sen och sa att de inte är intresserade av att ha en au pair just nu (?). Efter att vi bestämt att vi skulle prata och allt, turen är inte på min sida! De sa inte varför men någon av föräldrarna kanske har blivit arbetslösa och inte kan betala en au pair eller nåt liknande, det är ju rätt dyrt för familjerna. Aja det är bara att vänta tills nästa familj hör av sig!
Just nu känner jag mig inte stressad över att komma iväg så fort som möjligt, jag har nästan lagt det lite på is. Såklart kommer jag prata med familjer som hör av sig men jag kollar inte min mail en gång i halvtimmen längre haha. Jag har inte så mycket att göra nu när mina kurser är klara men jag hjälper en tjej att rida hennes häst några gånger i veckan och det är så roligt! I mars ska hon flytta till tyskland och bo där i 8 mån och då ska jag få ta hand om hennes häst, med hjälp av hennes mamma. Därför känns det som att det inte gör så mycket ifall flytten till usa skjuts upp lite hihi. Dessutom har jag blivit väldigt sugen på att börja min utbildning på högskolan. Men den kommer alltid finnas kvar, så när jag hittar en bra familj åker jag såklart! Den chansen får man bara en gång i livet och jag tänker inte missa den :)
6:e familjen
För några dagar sen fick jag min 6:e matchning. Familjen består av två tvillingar på 4 år, en tjej och en kille, och en tjej på 8 år. De har en hund också och bor ca 45 min från New York. De har inte haft någon au pair förut men barnvakter varje sommar, och de verkar vara en familj som är väldigt aktiv. De hade typ tio intressen! De verkar väldigt trevliga och jag ska prata med dom den här veckan, men de är lite sega på att svara på mail så vi får se när det blir. Det skulle vara väldigt najs att bo i närheten av New York, men jag är inte överlyckig över att det är tre barn. Det kan vara ganska svårt att ha så många när de är så små, men vi får se hur det känns efter jag pratat med dom. Jag tänker inte hoppas för mycket iaf.
5:e familjen i Boston var näst intill min drömfamilj, allting kändes bra med dom! Men tyvärr sa de efter att jag pratat med mamman i telefon att de hittat en annan au pair, vilket var väldigt synd. Hoppas jag hittar något familj som vill ha mig snart..
Vad hände med familj nr 2?
Jag sa nej till dom när de berättade att de inte hade en enda svensk au pair i närheten, och eftersom de bor mitt ut i ingenstans så kände jag att oavsett om familjen verkar undebar så skulle jag förmodligen inte trivas där. Jag vill ha nära till de stora städerna och svenska au pairer, jag tror att jag kommer få uppleva så mycket mer då. Så jag sa nej innan vi hade skypat.
Familj nr 3 sa nej till på en gång som jag berättade tidigare. De hade inga bilder, inget brev och barn på 11 och 14 år. De har inte tagit bort sig från min sida än, trots att det var en vecka sen jag mailade.. Skumt..
Familj nr 4 sa jag också nej till på en gång, för de verkade så ointresserade och konstiga.
Så nu pratar jag alltså med den 5:e familjen, som känns bäst hitills! Men vi får se, om de inte tycker jag passar så får jag väl leta vidare. Men det vore synd för det känns som sagt väldigt bra.
Intervju med 5:e familjen
5:e familjen!
4:e familjen
Sen så svarade jag att jag ville prata med dom via skype, tänkte att jag kanske får en annan uppfattning då, och sa vilka tider jag kan prata. Och så mailar hon och säger "om en timme?!" och det mailet såg jag tre timmar senare kl 23 svensk tid. Jag sa då att jag skulle lägga mig och att vi får prata nån annan gång, och så säger hon "vi bestämde ju en tid idag men då var inte du där, vi får bestämma en ny tid då". Jag sa då att vi inte alls hade kommit överens om det, och bad henne igen att säga vilka tider hon kan prata och berättade om tidsskillnaden, och efter det har hon inte svarat. Så nu orkar jag inte mer, utan jag skickade nyss ett mail och sa att jag inte är intresserad längre. Mamman verkar ju vara helsnurrig..
Första familjen jag pratade med fån Washington mailade igår och sa att de inte tror jag är den som passar bäst för deras familj, vilket inte gör så mycket eftersom magkänslan inte kändes superbra. Så just nu har jag ingen familj men det kommer nog nya snart :)
I torsdags gjorde jag hälsokontrollen vilken bestod av att en idiot till läkare tog några blodprover, och så tjaffsade hon med mig om att hon inte ville fylla i frågorna då utan på sin administrationstid, men eftersom jag visste att vissa frågor kan hon inte fylla i själv utan att fråga mig så sa jag emot, och då frågade hon mig helt seriöst gång på gång om jag hade några psykiska problem för att jag verkade så spänd..? idiot..!
Och det där kostade 650 kr! Helt värdelöst! Det som är kvar är tuberkolostestet vilken jag ska boka tid för snart. När jag gjort det är allt klart med hälsokontrollen och hela ansökan faktiskt.
(Man behöver inte ha utdraget från polisregistret och hälsokontrollen klara innan man pratar med familjer).
2:a och 3:e familjen!
Sen i slutet av december fram till igår hade jag bara familjen i Washington som var intresserade av mig och jag började bli lite otålig, jag vill ju prata och jämföra med andra familjer! Men efter att mitt utdrag ur polisregistret lades till i ansökan för två dagar sen har två familjer till blivit intresserade!
Den ena bor i en liten stad i närheten av Hanover, Vermont, vilket ligger några timmar norr om Boston och New York. De har en kille på 4 år, två tjejer på 8 och 9 år och de verkar vara en underbar familj! De hade en rolig blogg om deras familj som jag fick läsa, och i deras mail hade de skrivit väldigt mycket. De skrev att de tyckte det var jätteroligt att jag älskar djur, speciellt katter och hästar, vilket barnen också gör. Tjejerna brukar tydligen ta ridlektioner, kul! Om det blir denna familj kommer jag få ett bra schema, vilket betyder jobb på dagen, och ledig på kvällar och helger. Och jag skulle få låna en bil, och ett välkänt college fanns nära. Dock visste de inte hur många au pairer som finns i närheten (de skulle ta reda på det) och för att komma till Boston tar det två tim med buss, och 5 tim med tåg till New york. Jag älskar naturen och småstadskänslan men samtidigt vill jag inte ha de stora städerna flera tim ifrån. Det känns som att jag då kommer bli "fast" i huset och inte kunna hitta på roliga saker, vilket skulle vara lättare i en stor stad. Jag ska iaf skypa med dom nån gång snart, och efter det får vi se. Familjen är ju trots allt viktigast!
Den tredje familjen vet jag nästan inget om eftersom de varken hade bilder eller ett brev. Vad jag vet är att det är en ensamstående mamma med två killar som är 11 och 14 år, och de bor i en stad i New Hampshire som är i närheten av där andra familjen bor. Jag mailade de på en gång och sa nej eftersom jag inte vill ta hand om så stora barn. Behöver ens 11- och 14-åringar barnvakt..?
Men de kanske är värsta kändisfamiljen haha, eftersom jag knappt fick veta något om dom! Jag hörde av en sköterska där jag gjorde hälsokontrollen att hon kände någon som sökt som au pair för ganska länge sen, och hon fick inte vet någonting om familjen hon skulle komma till, nästan allt var hemligt. Hon fick bara veta vart de bodde. Sen när hon landade stod det en limousine och väntade på henne, och det visade sig att familjen hon kom till var Kevin Costner och hans barn! Helt otroligt! Men jag skulle själv aldrig våga åka som au pair till en familj jag inte vet något om alls. Så jag tackade som sagt nej till den hemliga familjen ^^
Intervjun
I början var barnen med en liten stund men jag pratade bara med mamman och pappan, som var hur trevliga och glada som helst! De pratade och pratade, vilket var skönt eftersom det inte blev nån jobbig tystnad. De verkar vara en väldigt bra familj, det känns som att de har ungefär samma värderingar och sätt att se på saker som jag. Och allting annat lät bra förutom att au pair kompisar bor typ en kvart bort.
Den här veckan ska jag prata med deras nuvarande au pair vilket ska bli kul och intressant. Efter det får vi se vad familjen säger om mig. Jag tror jag gav svar de ville höra men jag var så stel och opersonlig att de kanske inte tycker jag passar hos dom. Men vi får se, annars är det bara att vänta på att nästa familj hör av sig.
Intervju med 1:a familjen
Jag hoppas att jag får prata med alla en och en istället för att alla är samlade samtidigt, jag hoppas också att jag får prata med deras nuvarande au pair.
Jag velar rätt mycket fram och tillbaka om den här familjen skulle passa mig, men jag antar att det inte är nån idé att tänka alltför mycket på det innan jag ens pratat med dom. Vi får se efter samtalet helt enkelt. Mamman i familjen har berättat att det finns ca 70 au pairer i närheten, men i usa är ju alla avstånd mycket längre så de kanske inte är så nära ändå, får fråga henne om det på söndag. Jag skulle inte behöva göra mycket hushållsarbete heller, tvätta två gånger i veckan var det enda tror jag. Så det är flera bra saker som har kommit fram, men vi får se hur det blir. Jag vill ju helst åka tidigare än april..
På lördag ska jag sätta mig ner och fila lite på frågorna jag har så de passar familjen bättre och lägga till några jag kommit på i efterhand. Jag håller tummarna för att det ska gå bra!
