Au pair i Usa

Den första månaden kände jag inte av det direkt, och jag var lite besviken på det. Jag hade läst om andra au pairer som blivit "amerikaner" väldigt fort. Alltså börjat prata med folk de inte känner, och blivit allmänt trevliga mot folk. (Vilket svenskar inte är..) Jag hade också hört hur de blivit mer självständiga, självsäkra och sociala. Men jag tyckte inte alls jag hade förändrats, alla andra verkade ha gjort det men inte jag!
Men nu när jag tänker tillbaka på allt jag varit med om, både jobbiga och bra saker, och hur jag hanterat det, så inser jag att jag verkligen har förändrats. Och nu bara 6 veckor efter att jag åkte hemifrån helt själv med en klump i magen efter att sagt hejdå till min gråtande familj, inser jag att jag har vuxit och förändrats så otroligt mycket. Redan! Undra hur jag kommer vara i slutet av mitt år..

Jag kan räkna upp hur många förändringar som helst: Jag tänker på ett helt annat sätt, och jag stressar inte upp mig inför jobbiga saker. Jag är så lugn och har blivit så självsäker, det finns ingenting jag inte klarar av! Och ingenting som gör mig riktigt nervös, vilket jag var typ jämt hemma.. 
Jag har blivit mindre blyg och mycket mer social. Jag tar för mig och tycker det är riktigt kul att träffa nya människor, vilket var ganska jobbigt förut. Jag har börjat prata med folk jag inte känner, bara när det gäller småsaker men ändå! Det kan man inte göra i Sverige.

Jag ÄLSKAR människorna här och atmosfären!!! Det är nog det jag kommer sakna allra mest, människorna är så underbara. De är så hjälpsamma att det är helt sjukt, de litar verkligen på folk, främlingar kan låna ut sin bil om du säger att du inte har nån och jättegärna vill åka nånstans. De är så trevliga och vill folk väl. Alla är accepterade, oavsett hur man ser ut, och det säger en hel del för vissa personer här i usa.. ser man bara här i usa haha!
Jag vet inte hur jag kan förklara det, folk är helt enkelt underbara! Och det är så lätt att få vänner, de är så sociala. Alla pratar med alla liksom! Jag känner hur jag mer och mer börjar bli som amerikaner, och jag gillar det! De är de bästa människorna som finns, ingen kan säga något annat. (Jag gillar verkligen inte svenskar längre, inte för att jag gjort det innan men nu inser jag hur illa det är.. Atmosfären och attityden folk har mot varandra hemma är hemsk!)

Språket är också något som förändrat mig, eftersom jag pratar engelska varje dag och hör och ser engelska överallt så har det börja ta över haha! Ibland har jag och den andra svenska au pairen problem med att byta till svenska när hon och jag har varit med de andra tjejerna, så då pratar vi engelska med varandra haha. Och jag har blivit mycket självsäker med språket, de första veckorna var väldigt jobbiga tycker jag. Jag vågade inte riktigt prata för att jag var rädd att jag skulle säga nåt fel eller inte få fram vad jag skulle säga, och att det skule bli konstig stämning mm. Men nu har jag blivit mycket mer spontan och det känns naturligt att prata engelska.

Det finns säkert många fler förändringar som jag själv inte märkt av, som personer som känner mig sen innan kommer reagera på när jag kommer hem. Det blir spännande haha!
Nej men att jag ville förändras som person var en av de största anledningarna till att jag ville göra det här, och jag är så glad att jag verkligen såg till att komma hit! Jag tycker det är så synd att personer som vill göra det här, inte gör det för de missar verkligen något som de aldrig kommer veta eller förstå vad det är. Jag önskar alla unga människor åker iväg själva och upplever detta, speciellt om man känner att det är något i livet som fattas. Eller något inom sig som fattas, som man inte vet vad det är. Jag lovar, alla som gör det här kommer inse vad det är och pusselbiten som fattats kommer hamna på sin plats.